Snubbe som verkligen inte känner sig som
snart 40, men... Sjukligt intresserad av
hojar. Blev som femåring upplyft av en polis
på hans hoj. Det hade samma effekt som
när Obelix trillade i grytan med trolldryck.
Känslan försvann aldrig. Min mor har aldrig
förlåtit den där polisen, hon gillar bara hojar
på bild och är alltför rädd om sin förstfödde
son. Nästa liv önskar jag omfödas till GP-
ess, tack. Är på tok för feg i detta liv. Har
gubbkört sen 18 års ålder. Tampas också
med en Husaberg fe 400 i skogen.
Fegis även i detta sammanhang, fiskör runt
granarna och väntar på att nåt ska
gå sönder. Jag är också begåvad med en
överdriven sentimentalitet som hindrar mig
att skiljas från mina gamla hojar. De känns
ju som en del av familjen...
Hur ska man då kunna sälja dem?!
Hojar är i alla fall det roligaste som finns.
När jag blir stor ska jag bygga om mitt hem
till ett garage.

Presentationen ovan till trots har jag skiljts
från min älskade Husa :-(
Visserligen till förmån för en KTM 450 men
ändå... Jag saknar min blågula iallafall...