Bild
Nästa artikel

Gubbjogg under SM

Bloggen

Det var Enduro SM förra helgen och i samband med det passade jag på att köra VRM, vilket är Veteranriksmästerskapet, Gubb-SM eller Antikrundan, beroende på hur mycket man vill häckla oss tävlingstokiga gubbar. Var det kul? Javisst! Gick det bra? Nääää!

För att nyansera det litet, jag blev 46:a och det är kanske inte ett resultat som vare sig tyder på att man är speciellt talangfull eller har haft en tidigare karriär att falla tillbaka på. Det är svart på vitt på vilken nivå jag är på. Men nu har jag ingen plan på att säga upp mig för att inleda en internationell tävlingskarriär inom enduro, det verkar tillräckligt svårt även för Micke och Albin – som till skillnad mot mig faktisk kan köra motorcykel.
För mig spelar det mindre roll om jag kommer näst sist – så länge polaren kommer sist. Det är mellan oss som fajten står. Det resultatet är det som är det viktiga när dagen är slut.

Han blev 52:a. Behöver jag säga mer? :-)

Jag tror att han helst hade velat förkortat resan hem. Jag var ju tvungen att gå igenom alla sträcktider, med våra respektive resultat för varje sträcka. Och skillnaden för varje sträcka. Och skillnaden totalt. Samt vilka sträckor jag – trots 23 sekunder till godo – varit omkull på… Det finns mer än man kan tro att diskutera. Gäller att passa på medan man kan, för risken är överhängande att man får tillbaka av samma mynt. 
Det är också det här som är en viktig komponent i tävlingen. Om det inte spelade någon roll var vi slutar kunde vi väl bara ta med kaffetermosen och strunta i att försöka göra vårt bästa? För mig är i alla fall den där tävlingsbiten en viktig motivation till att träna och försöka förbättra mig. Jag gillar att tävla helt enkelt. 
Polaren är likadant och surfade genast runt efter allt från beggade Öhlins till kit från MX-Tech för att fixa sin fjädring. Jag har min WP XPLOR shimsad av No Limits i Karlskoga och det gör skillnad även för oss medelmåttor, även om hela svaret kanske inte finns just där. 


Tävlingen i detalj är tämligen ointressant. Jag körde på min nivå. Jag kraschade inte så jag slog mig och upplevde både att jag hade stabilitet och vågade lita på knäet – trots avsaknad av korsband. Det var det viktiga. Dagen efter kom jag dock knappt upp ur sängen vilket skvallrar om kroppens status. 

Sa jag förresten att jag vann mot polaren? ;-)

Jag gillar verkligen VRM och tycker att fler borde testa att köra ett lopp. Är du inte +40 kan du ju köra Bredd-klass. Visst, du måste ha FIM-godkända däck och det innebär så klart en kostnad eftersom de slits snabbare men i det stora hela är det ju inte någon astronomisk summa. 
Tävlingarna är typ 1, det vill säga att du kör transportsträckor genom skog där du givetvis blir trött, men de är inte på tid. Sedan är det sträckor på tid där du tar ut dig till max och de kan vara allt mellan 7 och 25 minuter långa. 
Eftersom det körs tillsammans med SM är det riktigt välarrangerade tävlingar, du kör samma bana som Micke Persson och kan i efterhand se exakt hur mycket snabbare han är på en sträcka. Då brukar jag ofta gråta lite och vilja sälja hojen, men det går över. 

Testa gärna ett lopp i år. Det kommer köras tre SM-helger i augusti och för arrangörerna gissar jag att fler deltagare mest är av godo (till en gräns så klart). Utan oss gubbar i VRM skulle arrangemangen knappast gå runt. Vilket så klart gäller alla serier på alla nivåer. Gör din insats för sporten du med – kör fler tävlingar!
 

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.