Bild
Nästa artikel

Äntligen race igen

Bloggen

Enduro är bästa avkopplingen. Att dessutom få köra race är grädde på moset.

Uttrycket ”grädde på moset” är väl egentligen ganska konstigt. Men det var så söndagen kändes. Jag är stressad över alla projekt, den här evighetsrenoveringen som nu måste bli klar för att vi helt enkelt måste flytta in. Men när hemmaklubben Botkyrka MK anordnar först USM på lördagen och sedan kör lokala cupen Karlströms Cup för oss gubbar på samma bana på söndagen, kan man inte annat än se till att stjäla sig några timmar för att slita sig trött på något annat sätt än att bredspackla väggar.
Sagt och gjort, utan någon vidare träning så blev det race. Superkul bana! Stor eloge till alla som slitit med att lägga banan. Som i så många andra klubbar är det ett relativt litet järngäng som sliter hårdast även i vår klubb. Hur gör man för att få fler att engagera sig egentligen? Det är en gåta vi måste jobba med i klubben. 

Hursomhelst; racet var upplagt som en Typ 1-tävling med tre specialprov. Först ett naturligt extremprov uppför brant och såphal stenhäll. Första varvet inget problem för jag hade fritt spår. Varv två och tre hamnade jag i något slags plockepinn av endurohojar och försökte trots det köra förbi. Fastnade givetvis båda gångerna. Tänkte litet på Jarvis som sonika körde över en hoj i Battle of Vikings när det var strul, men nu är jag ju inte Jarvis så istället svor jag bara för mig själv. 
Andra sträckan var ett crossprov och det är tydligt att jag måste träna mer motocross. Tredje provet var ett ganska långt enduroprov i härlig svensk terräng. Det vill säga fler stenar och hala rötter än du kan föreställa dig… Här tog jag litet slut redan på första varvet. Förbannat jobbigt. Pump i underarmarna. Hjärta som jobbade som högtryckspump. Kort sagt; jag är en otränad slöhög. Eller som min kompis Göran konstaterade: "Du står ju som Zeb Macan som försöker rida en gunghäst med slaka tyglar." Inte optimalt. 


Men strunt samma. Det var skoj avbrott från renoveringen. Vi gubbar i motionsklassen körde 8 sträckor och det räckte bra. Eliten körde 11 sträckor och tiderna som segraren Richard Alun presterade gör ju att man undrar om de körde samma bana. Ruskigt snabbt! 

Som tur är ”spelar resultatet ingen rolll”, som man ju brukar säga när det går dåligt, men jag känner att det gäller för mig oavsett. Jag körde. Det var kul. Sedan var det bara lasta och åka hem och plocka fram rollern igen. 

Eftersom jag ställt in alla tävlingar fram till inflytt börjar jag så smått bli sugen på att köra Gotland Grand National igen. Man måste ju ha något att se fram emot. Jag har en liten hatkärlek till det där loppet. Det är en slags minisemester med racing som huvudingrediens, men samtidigt kan jag ibland känna att jag kört det tillräckligt många gånger. Faktum är att det var Kimmo Ilvonen som sådde fröet då han inom Enduroskola.se hörde sig för om det kunde finnas en liten grupp som skulle vara sugna på att hårdträna för att satsa på en topp 50-placering i motion. Blev grymt sugen på hans upplägg och målsättning. Nu kommer jag ju inte kunna lägga fokus på den träningen innan jag är klart med renoveringen, men GGN kan väl vara kul även om man är otränad. Det är ju trots allt race. Ska kolla in några fler videoavsnitt om långloppen i Enduroskolan. Gissar att jag kommer blir än mer peppad. Ska du köra? 

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.