Att bryta eller inte bryta

Jag är alltid laddad för raceday. Men på våren ska ju precis allt göras på en och samma gång. Jag har haft för mycket på jobbet och dessutom familjeevent som inte går att smita undan ifrån. Kort sagt - träningen har varit frånvarande. Men race är ju alltid skoj, så jag var på plats när det var dags för varvlopp på Stora Älgboda-banan i Knivsta. Jag har kört där förr, det var också del av Novemberkåsan, och det är - normalt sett - en typ av svensk enduro som jag gillar. Sten, rötter och hyfsat långa varv. 

Snackade innan med Daniel Norén på Bridgestone. Han slutar alltid tio placeringar framför mig och jag skämtade om att jag satt som mål för nästa år att slå honom i någon tävling. Han skrattade och konstaterade att han nu fått upp farten så då fick jag allt ta i… Jo, det där hade han allt rätt i. Snarare ett mål för 2020 om man ska döma av den här lördagen. 

Startade fint och hade bra tempo för att vara mig. Ni vet den där känslan när man tycker att man nog kör hyfsat snyggt. 

Men sedan smällde jag i en stubbe, slog över framlänges, använde hjälmen som en plog i myllan och hann precis fundera över läketiden för ett nyckelbensbrott. Som tur var ingen större skada skedd. Jag kunde borsta av mig dammet, resa upp hojen och fortsätta. Men flytet försvann där någonstans. Istället körde jag kantigt och alldeles för långsamt. Och alla som kör enduro vet hur jobbigt det är att köra långsamt. Slutade med att jag fastnade, och tappade hojen tre gånger till på första varvet. Jag var helt sopslut. Ett paket spaghetti som kokat tre dagar hade varit spänstigare och mer ”al dente” än mina armmuskler. Det. Fanns. Ingenting. Kvar. 

Får man bryta som motionär? Jag lovar att jag hann fundera över det både en, två och fjorton gånger. Men samtidigt så har jag hånat polare som brutit med armpump så det var väl bara att bita ihop och slutföra. Torr, varmt och fint var det i alla fall, men njutningsfullt var det inte.

Känns som om man borde träna mer… 

Så här i efterhand var det ett av de sämsta loppen jag kört - vad det gäller min egen insats. Som tur var hade jag inte några andra polare med, då hade jag blivit häcklad ända fram till augusti. Slutade i mitten av klassen, medan Daniel blev femma. Som sagt, det här blev inte bra. Nu tar vi nya tag!