Är långlopp svaret för VM

Jag blev lite mer nyfiken på hela GNCC och Josh Strang efter nyheten om att Kawasaki satsar på serien. Tycker att det amerikanska mästerskapet är ganska intressant som koncept. Jesper Börjesson var ju över också och tävlade där 2017, tyvärr en litet väl skadedrabbad säsong för hans del. Andra som åkt över på senare år är bland annat Youth Cup–världsmästaren Jack Edmondson och de amerikanska förarna gjort bra ifrån sig i Six Days kör ofta serien. 

Kollade litet på hur många som kör loppen genom att studera deltagarlistan från första racet 2018. Även om det i vad vi skulle beteckna som "elit" bara är 70 förare, så är det under samma tävling 313 som jag tycker vi kan kategoriseras som ”senior” men dessutom 695 som kör vad jag tolkar som motsvarighet till "motion" för att ta klasser så som vi brukar kategorisera dem. Nu har de sjukt många klasser under en tävling, men det ger ju totalt inte mindre än 1078 startande i en tävling. Det är i sig kanske inte så imponerande, det är ju ett antal vi ser även i våra egna långlopp här hemma, men de kör 13 race per säsong och jag kan tänka mig att det gör att mästerskapet känns mer som en happening och en intäkt för de som arrangerar en deltävling. I Enduro SM så hade ju tävlingarna varit en förlustaffär för klubbarna om inte vi gubbar kört VRM och det funnits en Bredd-klass för de under 40 år. Förare behövs för att bekosta kalaset. Ska tilläggas att siffrorna för GNCC enbart är motorcyklarna, de kör även ATV-racing i samma tävling.

Hela mästerskapet verkade ta fart i samband med att de satsade på TV-sändning av loppen från 2001, vilket utvecklades till ett Racer TV-paket där loppen sänds live på racertv.com och kabelkanalen NBC Sports Network. 

Funderar litet kring om det är den här vägen som endurosporten kommer att ta framöver. Känslan är ju att de japanska tillverkarna inte är så intresserade av traditionella Enduro VM, med viss anledning kanske för att mästerskapet kräver registrerade motorcyklar och de vill inte typa in motorcyklar som är strypta helt till oigenkännlighet (vilket är det sätt som övriga tillverkare löst en del av problematiken). Suzuki och Kawasaki har ju varit off i många år, Honda tävlar inte som fabriksteam utan via den italienska firman Redmoto och Yamaha kastar till nästa säsong officiellt in handuken i VM. 
Okej; Beta, Sherco och GasGas är kvar i mästerskapet men även KTM och Husqvarna har som bekant dragit sig ur och med det decimerat teamlistan betydligt – även om det nu finns både Honda och Yamaha som inofficiella fabriksteam. På litet längre sikt så känns ju inte det superbra, med tanke på att det riskerar att bli färre modeller för oss enduropåsar att välja på. 

Men långlopp som GNCC körs på inhägnade banor, har inga transporter, men det är fortfarande relativt långa tävlingar med drygt två timmars körtid. Snabba banor och masstart. Inga problem att köra en lätt modifierad crosshoj med andra ord. Tvärtom är det just den typen av motorcykel som är bäst för mästerskapet, vilket i sin tur gör det möjligt för fler tillverkare att vara med. 
Kanske får vi se en utveckling åt det här hållet även i Enduro VM? Om ett VM ska vara intressant måste man ha tillverkare som är intresserade, som ser ett marknadsföringsvärde i mästerskapet. I annat fall har vi en sport som kommer att kännas allt mer irrelevant och oviktig, med allt färre team och förare.
Eller är det det andra spåret med allt fler extrematävlingar så som Romaniacs, eller för den skull Battle of Vikings, som sporten kommer att ta de närmsta fem åren? Extremtävlingarna har ju onekligen vuxit enormt de senaste åren och det är tydligt var i alla fall österrikarna lägger krutet.
Helt ärligt kändes inte 2018 som det mest intressanta mästerskapsåret i Enduro VM, om vi säger så. Utan att för den skull ta udden av Holcombe som förare, nota bene. Jag gillar personligen enduro typ 1 och ser egentligen helst att den här klassiska formen av enduro finns kvar. Men lite orolig blir jag oundvikligen för sporten på sikt när jag ser utvecklingen i VM... 
Blanchard som är promotorn för EnduroGP har förvisso de senaste åren försökt modernisera VM-serien. Det produceras videoklipp under varje race och i år har man lagt tävlingarna så att även privatförare har en möjlighet att köra tävlingarna. Det är i år färre utsvävningar med specialtävlingar som finska Päitsi, vilket också sparar kostnader för teamen. Frågan är bara om förändringarna kommer lite för sent eller om det nu kan bli fler förare i VM.
Jag tycker att det var rätt beslut att ha färre klasser, tidigare var det ju så många att det gick inflation i titlarna, men det känns som om man behöver sätta ett koncept för framtiden som även känns mer intressant även för alla tillverkare. Utan support i branschen är det svårt att driva sporten framåt.
I ökenrally försökte man öppna upp för fler tillverkare genom att sätta begränsning till 450 kubik. Nu är ju rallyvärlden förvisso ändå nästan ett österrikiskt märkesmästerskap, men utan den regelförändringen hade det varit ännu värre...

Vilket håll tror du är framtiden för endurosporten?